Lina forsvant

Diskusjonen går innimellom og alltid. Hvor er alt vi la inn på nett og hvem finner det? Hvem bør ikke finne det. Hva burde aldri bli lagt ut. Noen ting burde bli liggende og bli lest. Jeg leser mange blogger og også denne. Men når jeg skulle gå fra google-leseren og over på bloggen så var hun borte.

Det gick inte att hitta sidan

Sidan du ville titta på i bloggen En okuvlig bibliotekarie finns tyvärr inte.

Den ukuelige bibliotekaren er borte fra nettet. Ihvertfall bloggen hennes. Jeg har lest noe av det hun skrevet. Hun har skrevet en masse fordi hun mener en masse – og kanskje fordi hun har vært uten jobb og har hatt tid til å skrive mye om viktige ting. Jeg har hatt gleden av å møte Lina en gang. Et kort møte hvor hun holdt et foredrag fullt av futt og fart. Jeg kan skjønne at noen kvier seg for å ansette henne. For hun mener, krever og gjør en hel masse. Hun er der, rett oppi og sammen med de hun mener biblioteket skal være for. Nettopp sånne folk tror jeg flere skulle turt å ansette! Derfor legger jeg herved ut det siste blogginnlegget hennes. Jeg håper hun synes det er i orden. For det lever altså litt videre i google-leseren min og nå her. Om du ikke er bibliotekar, så les allikevel. For det er viktig å ha et arbeidsmarked med plass for alle; de som jobber jevnt og trutt og stille, men også de som bråker og krever og vil!

Tänker på goda bibliotekariesituationer och lägger Kristianstad bakom mig (drömmen om ett fast jobb i en god miljö med mycket outforskade nöjligheter). Jag kämpade- ni kickade ut mig, sen dess har jag inte haft någon försörjning och kunnat ta hand om min familj. Nu repar jag mig dock och ser alla stödjande roliga biblioteksfolk. Tack Jakob H, Niclas L, Åsa, Peter A, Elza D, Elizabeth A och personerna bakom ståsted 2.0 inför all respekt och allt stöd ni visat mig. Tack också till högskolan i Borås som gav mig drömchansen: föreläsa för b&I-studenter. I arbetslöshet efter att ha jobbat röven av mig och blivit bortvald till förmån för barnbibliotekarier som inte förändrar och inte har omvärldsanalytisk förmåga (Kristianstad bibliotek, Britt-Marie Nordström- chef). Hässleholms bibliotek som väljer bort den största kompetensen inom området när IT-bibliotekariern tillsätts. Ja, jag har störst kunskap och kapacitet. Stöddigt uttalande, men sant.Ni vill ha lugn i era korridorer. Rädsla förförändring och väljer Joakim Hanssons väg: Biblioteken är bastioner som likt urberg skall röra sig millimetrar under årtionden eller längre. Samtidigt kan man mötas med barn som behöver tala om information och litteratur enligt deras verklighet, den mediala värld de lärt sig hantera. Varför är gårdagens literacys så mycket bättre? Vem avgör att dagens medielandskap inte är tillgodo för livslångt lärande? Är det blott kunskapsbrist och avsaknad av insikt i det föränderliga informationssamhället och kulturella skapandet som gör att bromsarna trycks i botten? Undre min tid på Bromölla folkbibliotek och Kristianstads stadsbibliotek upplevde jag att kunskapsbristen var värre än jag någonsin kunnat ana. Varför oroar denna situation inte? Varför finns det inte chefer och kulturnämndsledamöter som ser bibliotekariers grundläggande kapacitet och arbetar för förändring? Kräver förändring! Jag undrar om fler än jag utmanövrerats p g a att min vilja att arbeta enligt nya forskningsrön, lyckade projekt och en solidarisk politisk agenda. Är ni fler som sitter på kammaren och väntar på att bli insläppta i bibliotekariegemenskapen? Är ni fler som flyttat ut biblioteksarbete utanför de fysiska väggarna och in i andra verksamheter som skola och allaktivitetshus som fått panikslagna medarbetare att sätta en kniv i ryggen på en kollega som bara velat utföra ett bra arbete, inte belasta någon annan? Och chefer (läs chefen) som rekryterat en ungdomsbibliotekarie för att förändra verksamheten men som sedan inte skyddar «förändraren» från kollegornas aggressivitet… En chef som inte visade att den nyanställda hade i uppdrag från «högsta ort» att göra det hon gjorde? Hur lätt är det att sparka ut en bibliotekarie från arbetsmarknaden? En alltför liten arbetsmarknad gör att en enda oklarhet, en svacka, tillfälligt dålig hälsa gör att man inte längre kallas till några intervjuer? Kära vänner. Människor förtjänar en andra chans. Bibliotekssektorn kan inte bara med varje återstående kraft hålla fast vid rutiner och stå ut med sinande kommunala bidrag. Utåtagerande inte regression! Ni kan så mycket! Respekten för bibliotekarier borde vara mycket stor. Men för att detta ska ske måste förändringsprocesserna komma inifrån. Bibliotekarier måste luta sig mot sin kompetens och vara stolta. Skapa nytt och söka sig bortanför gallring och pass i informationsdisken. Så många människor därute behöver er. Trots mycket dåliga ekonomiska resurser måste ni hitta nya- billigare- vägar att nå t ex barn och unga. Uppsökande arbete inom alla delar av biblioteket. Engagemang av lokalbefolkningen för att bygga det egna, önskade, biblioteket. Maktaspekterna måste upp i ljuset: Gränserna mellan låntagare och expert måste mjukna. Detta kan bara ske genom ömsesidig förståelse och KUNSKAP parat med INTRESSE för olika utgångspunkter i informations och litteraturarbetet. Er käpphäst är läsfrämjandet och därför skall personer som jag manövreras ut. Men för att ni skall nå unga och arbeta med deras läsande måste vi återigen återgå till kunskap om deras ungas befintliga litterära skapande och språkspel. Om du inte befinner dig på ungdomssajter har du ingen rätt att säga att språket urholkas eller självdör. Nya ord, jargonger och djupt engagemang påräglar diskussioner, berättelser och publicerande av noveller på nätet. Var får barnen denna respons på sitt arbete annars? I klasrummet finns plats för en stjärna. På nätet kan vi sitta timme efter timme och tolka, kritisera, berömma noveller… Nu ser jag fram emot att Christer Hermansons nya bok ska komma ut. Det behövs i höst mörkret. Kram Christer.